Hela min dag, som jag hade planerat in i minsta detalj, gick åt skogen idag. Skulle som vanligt in med Fabian för att han skulle få sin dagliga spruta. Efter väldigt lång väntan kom tillslut en sköterska och skulle ge han medicinen. Upptäcker då att kanylen läker... Så det var bara att ta bort den och inse fakta: Måste BYTA den! Pulsen steg genast...

Kvinnan, som för övrigt var helt själv på barnavdelningen, skulle då hämta emla. En bedövningssalva! Detta innebar väntan, eftersom stackarn var själv. Tillslut kletade hon på salvan, som ska sitta i minst 1 timme. For hem en sväng för att mätta min och Fabians magar. Sen tillbaka för att utföra det jag som mamma hade lite ångest för. Nämligen att hitta et bra kärl att sätta en ny kanyl i.

Även detta tog låång tid. Inser tillslut att jag inte skulle hinna hämta Filippa på dagis så jag ringer. Men så snäll som dem är så får hon stanna över mellanmålet... Vid 14.20 är vi ÄNTLIGEN färdiga. Efter mkt skrik och arga miner från Fabians sida. Han var så arg att han somnade mitt i medicineringen. Tycker så oerhört synd om stackaren. Var sedan alldeles slut.. I hela kroppen!

Vill att detta ska vara över! Är så less på alla sjukhusbesök... Men man ska inte klaga det kunde ha varit värre...

I morron är det helg! Jaaa!