Hade skrivit en ganska lång historia om mitt tillväxtul och mitt kära besök med min numera inte så omtyckta läkare.

Ska väl plita ner lite om händelsen i tisdagas. Börjar väl med de possitiva, bäbisen mådde bra. Vägde ca 2200g och var 5% större än vad den ska vara i just den här vk, men de var helt normalt. Skönt! Mkt fostervatten hade den så den buffade runt en hel del.

Sen kom läkaren som skulle ge mig ett datum för kejsarsnittet.. De var iallafall vad jag trodde och hade blivit informerad om. Men tji fick jag! Hon var otrevlig redan från första stund. Redan där kände både jag o Jimmy att vi inte gillade henne. Hon säger iallafall att hon tycker då INTE att de ska bli nåt kejsarsnitt, för oj så farligt de är! Sen drog hon upp alla negativa saker som kan hända med ett snitt. Blev alldeles ställd! För inte ska de hända igen de som hände med Filippa. Nä hä, men kan dem vara helt säkra. De var inte kul att inte kunna sitta på 3 mån.

Hon drog sin livs historia om hur bra de hade gått för henne i hennes förlossningar... SUCK! Så summa summarum så fick jag inget datum av henne. Men hon tyckte att jag skulle fundera på saken. Men det är ju inget som jag hittat på om att de borde bli snitt, utan 3 (!) läkare har tidigare rekomenderat ett snitt. Utan att jag ens nämnt de. 

Imorron ska jag till barnmorskan igen då ska jag ta upp de med henne om hur jag upplevde allt. Dessutom så vill jag ha snitt, jag vill inte vara rädd för att de ska hända igen. Åhhh vad jag är less!

Leverproverna är fortfarande dåliga, tänk att man inte bara kan få njuta av att vara gravid. Blä....

Nu ska jag göra lite nytta, kan inte sitta här hela dagen.

Less... arg.... trött..